Jag vet inte vad jag ska säga, men jag är så trött.

Jag är trött på att såfort jag kommer hem så kommer det någon pik eller tjat, jag är trött på att vänner tjatar på mig att jag måste skärpa mig för att inte hamna på instution, jag är trött på att Kjeld ringer mig 3 gånger per dag och undrar hur det går, jag är trött på att lärarna tjatar, jag är trött på att folk tror det är så himla enkelt när det inte är det. Jag är trött på hur folk kollar, trött på vad folk tror och tänker om mig.

Jag vet att det flesta gör det för dom bryr sig, och jag antar att jag ska vara glad för att det finns så många som stöttar mig. Men jag klarar inte av att så många bryr sig, jag har aldrig gillat att prata om saker som är jobbiga, aldrig gillat tjat, aldrig gillat fördommar, aldrig gillat "deep talk"

Jag har alltid varit sån att jag vill klara allt själv, aldrig känt behov av att ha 20 personer runt mig som försöker stötta mig. För det blir för jobbigt, det blir för höga krav.

Sen så säger många att jag kommer fixa allt, fast jag vet att dom innerst inne inte tror på det själva.

Så många säger att dom tror på mig, men såfort jag gör ett snedsteg så tappar dom allt förtroende.

Men det kommer tyvärr fortsätta så, jag kommer inte orka hela tiden.

Men det betyder inte att jag ger upp som folk verkar tro.

Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte hur jag tänker, jag vet inte hur allting är helt enkelt.

Jag vet bara att jag behöver lite utrymme, att jag inte orkar allt tjat.